Surar ikapp
En 2 åring och en 4 åring...... Man kan ju bli knäckt för mindre! Lowe är liksom som förbytt så jag var tvungen att googla, och att läsa om 4 åringen är ju som att läsa om Lowe. Kaxig, dominant och tjurig, varvat med mammig, gosig, empatisk. Lowe leker vuxen här hemma, är riktigt dryg i mellan åt, vill inte lyssna, tror han bestämmer och blir skitsur när något går emot honom. Jämförelsevis med 3 årstrotsen så har han ju tack och lov lärt sig att behärska sig fysiskt i alla fall. Men det märks hur tydligt som helst att han blir så frustrerad över att inte få bestämma själv. När han är sur och försöker prata med honom säger han "du får inte va min mamma idag, du är inte snäll, du får inte leka med mig eller krama mig eller va med mig alls idag!" samtidigt som han borrar in sig mer och mer i famnen på mig, och tydlig med att det gäller bara idag. Vadå kluven i sina känslor? Förstår att det är rysligt jobbigt för honom också, men ja, man blir något frustrerad som mamma också när det är sura miner överallt. Och 2 årstrotsen, den har jag ju fått erfara tidigare och är medveten om att den kommer bli värre och värre det närmsta året. Kan själv, raseriutbrott, kasta mat osv. Går väl att leva med men han har börjat nypas så fort det inte går vägen, inga snällnyp vill jag lova! Blir ju rädd att han ska skada någon på förskolan. Men ja, han kan inte kommunicera så bra och blir frustrerad, I know, I know, I know.... Det är övergående men ändå. I mellan allt det där är de goa och härliga också. Mellan 3,5 och 4 var det väldigt harmoniskt, hoppas det kommer fler såna perioder, för allas skull ;)
2 åringen, rätt charmig ändå.