J. Dahlström

Smalfet är ett ganska flitigt använt uttryck nu mera, en bra beskrivning av mig innan jag fastnade i träningsvärden. Åt bara massa socker och skräp men kroppen såg smal ut ändå, riskerna med det är ju att fettet kan lägga sig runt organ och vara ännu farligare istället men det kan ju va lite halvsvårt att motivera sig för att träna och äta nyttigt när man kan äta vad man vill och vara smal ändå. För att det är ju så det är idag, det viktiga är att vara smal och snygg, det viktiga är inte ha en hälsosam och stark kropp som ska kunna bära en för ett långt och friskt liv. Petitesser! Huvudsaken man är smal.

 

Från början var det mest av psykiska skäl jag började träna. Jag ville hitta mig själv, vem var jag förrutom mamma, för det var det ända jag fokuserat på att vara de tidigare 3 åren. Sen var jag så måttligt trött på att mitt mående låg i händerna på alla andra än mig själv konstant. Jag behövde stärka upp mig själv, hitta en glädje i något som var oberoende av andra människor. Få makt över mitt liv, min hälsa och min lycka var mitt första mål. Det fick bli gymmet, egentligen ville jag börja rida igen för uppe på hästryggen har jag jämt vart lycklig och kännt mig fri. Men det va svårt att få tid till det med en 1 åring och 3 åring hemma. Gymmet har ju barnpassning så det funkar alltid! Och vilken tur att det blev så, för det tog inte så långt tid innan jag blev frälst i styrketräning, psyket byggdes upp och kroppen. Hur fränt är det inte när man ser hur man lyckas forma och bygga sin egen kropp, det är fantastiskt! Och det är ett ständigt pågående projekt, den blir aldrig färdigbyggd och den kan aldrig bli stark nog så det finns alltid att göra 😁

 

 2 år mellan bilderna, en enormt mycket starkare både kropp och själ! 👊