Bit ihop eller bryt ihop.
Det märks att det ställdes om till vintertid förra veckan. Mio hade just börjat sova ända till 6-6:30. Jag va så nöjd, helt behaglig tid liksom. Den här veckan har den extra mystimmen kommit åter och han stapplar in vid 5 igen. Ja man ska se positivt på tillvaron 😉 För övrigt så har denna vecka flygit förbi, trots otrevligheter med magsjuka, barnen hade maginfluensa förra veckan när de inte va här hemma, men Mio va inte helt kry så vi fick oss en utrensning vi med. Men igår var jag på banan igen, förrutom att jag vaknade utan röst och rivjärn i halsen, men det försvann. Så jag tänkte "jag skippar combat ikväll, men kör ett lugnt morgonpass på gymmet", så det gjorde jag, under dagens gång omförhandlade jag och tänkte att jag kan ju köra combat, jag behöver ju inte hoppa och göra det jobbigaste, finns ju alltid alternativ. Jag är inte bäst på alternativ. När jag väl står där är kroppen out of control, jag tänker hela tiden att jag inte ska hoppa och ändå hoppar den bara. Sen när instruktören kommer och säger att "om kroppen säger stop så säger ni kör!", ja och min kropp säger ju uppebarligen inte ens stop heller så sluta mesa Jacquline. Så länge hjärtat slår och man är kapabel att stå upp så är det lugnt. Och mitt hjärta slår än, vaknade i samma skick som igår dock, men det går över. Lever i förnekelse in i det längsta, haha nä men jag är av tron att hjärnan är liten jävel på att manipulera kroppen, om jag vaknar på morgonen och mår dåligt och ger upp direkt, planerar dagen i sängen med film och glassfrosseri då intalar jag kroppen den är sjuk och imunförsvar ger precis som huvudet upp. Finns många andra tillfällen som det är rätt tydligt att huvudet kan styra kroppsliga åkommor. Sen är det ju ingen garanti att man håller sig frisk förstås med oddsen blir avsevärt mycket bättre med en positiv inställning.
